The monster in me
Idag är jag ett monster. Igår med. Pendlar snabbt mellan att vara glad till att sitta på golvet och gråta. Och så tillbaka igen - glad, gråta, glad, arg... Monstret i mig ger sig inte, om en enda liten yttepyttig sak går fel är det katastrof. Min älskling byter kanal på tvn - jag skriker NEJNEJNEJBYYT! och ser hans lätt skrämda blick när han byter tillbaka och ger mig fjärrkontrollen. Han är en ängel som står ut med mig just nu. Han tar hand om mig, håller om mig när jag är ledsen, låter mig vara när jag behöver det, och när jag säger "älskling, jag vill inte gå ifrån dig" låter han mig somna i soffan och bär mig sedan till sängen. Säger att han alldeles strax kommer tillbaka, går och borstar tänderna och låter mig sedan sova på hans axel. Det är tur att han har sånt tålamod med mig. Och det är tur att jag inte är sån här varje månad. Stress och PMS är ingen bra kombo...
Kommentarer
Trackback