"Du är ju sjuk, kvinna"

Ja, så låter det ganska många gånger om dagen hemma hos mig. När min man snubblar över högar med kläder eller skor eller prylar eller ännu mer kläder eller ännu mer skor eller ännu mer kläder och skor. Ja - ni fattar. Tur att han älskar mig ändå.

Fast jag måste medge att synen av våra garderober kan vara rätt komisk. Min - överfull till bristningsgränsen, hans - nästan tom. Och då har jag fortfarande inte hittat sista säcken med kläder...

Flyttkaos

Min man är besatt av taklampor. Alla lampor har blivit provade i alla rum nu tror jag. Han byter, sen byter han till en annan, sen byter han tillbaka till den första, sen byter han till en tredje, sen till en fjärde och sen tillbaka till den första. I varje steg av processen ska jag tillfrågas, även när jag har sagt att jag inte tycker att det är nån större skillnad på lampa ett två och fyra... Men jag låter honom hållas, han är ju så söt när han håller på.

Medan han gör allt väldigt grundligt så gör jag allt väldigt långsamt. Man kan inte STRESSA fram bra struktur. Eller nåt. Jag kanske bara är lat. Eller ineffektiv eftersom jag väljer att riva ut alla böcker ur bokhyllan jag just ställt in dem i för att sortera dem. Drygt 100 pocketböcker ska sorteras i bokstavsordning för att sedan återigen knös in i dubbla rader åt alla håll. But I like it!


RSS 2.0