What a day...

Idag har varit en ganska bra dag, jag har energi, jag känner mig inspirerad och jag får saker gjorda just nu. Det är bra. Idag var jag och tränade - för första gången på läääänge. Det var skönt - men inte så skönt just nu :) Sen har jag varit och vaccinerat mig också, mot den dära svininfluensan. Än känner jag mig inte döende, bara lite trött. Men det skyller jag inte på vaccinet, snarare på träningen som helt tog musten ur min stackars kropp. Jag blir lite ledsen när jag hör folks fåniga argument för att inte vaccinera sig, speciellt när de inte stämmer. För många verkar argumentet "men jag är ju frisk och det är inte värre än en vanlig influensa - och det har jag överlevt förut" vara tillräckligt för att man ska välja bort vaccinet. När man säger så har man inte fattat ett skit, rent ut sagt, av vad vacineringen handlar om. Jag vaccinerar mig inte överhuvud taget för min egen skull, jag är inte heller särskilt rädd för att bli sjuk. Jag vaccinerar mig för alla andra. För de som inte får vaccinera sig. För de som löper betydligt större risk än jag att dö av sjukdomen. Vi kan skydda de som inte kan skydda sig själva, men bara om tillräckligt många hjälper till. Därför vaccinerar jag mig.

Min kille är borta ikväll, stannar i skolan och pluggar halva natten sa han. Ibland tänker jag att det är tur att jag inte är särskilt svartsjuk, så ofta som jag inte vet var han är eller när han kommer hem. Oftast är han bara ute på äventyr, helt ofarliga sådana, och det är en del av honom som jag älskar.

Snart är det ett år sedan vi träffades förresten. Jag kan knappt tro det. Jag älskar honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0